Vi har flyttat till en ny och större lägenhet. I två plan! Såhär glad kan man bli då!
Där nere är det just nu proppat med kartonger men som den tygnörd man är så är alla tygerna upplockade och organiserade i färgskalor - men allt annat står kvar orört... haha
Tack för alla era fina komentarer trots att det blivit glest med inlägg de senaste två månaderna. Nu är ju lilleman chef här hemma och jag vet inte riktigt hur man skall få till tidlsuckor för sitt älskade pyssel...
Så - en fråga till er slöjdnördar med små barn:
Hur/när efter nedkomsten kom ni i gång med skapandet igen??
Är det bara att planera in i kalendern som gäller?
Ge mig tips, Tack!
Inlägg
12 kommentarer:
Oj, svår fråga. När tröttheten lagt sig något och barnet har minst en lång sömnperiod per dag... När det gällde min äldsta dotter så inföll det sig runt 5 månaders dagen. Då sov hon så länga mitt på dagen att jag började bli uttråkad...dags att pyssla alltså!
Härligt glad unge du verkar ha!
Jag SMITER iväg så fort jag kan! Klipper ut mönster och tyg dom stunder jag är helt själv. Sen om storebror är upptagen med annat tar jag bärsjalen med bebis i och sätter mig vid symaskinen. :) Jag har gjort det till en sån sport att smita att jag nästan får dåligt samvete ;)
Tre barn, tre olika versioner. Med äldsta barnet tog det många, många månader innan jag pysslade. Med tredje minns jag knappt att jag gjorde något paus, och började dessutom arbeta när hon var 6 mån. Största skillnaden är däremot vilket sorts pyssel jag gör efter barnen, det har blivit mer att man gör "barn"-pyssel, syr till barnen eller gör pyssel tillsammans. Jag tyckte det gick bättre tidigare. Nu när barnen är större är det väldigt mycket läxor, träningar osv så den egna tiden är ännu mer begränsad nu. Vi försöker ge varandra egna kvällar som vuxna och alltså planera in tid. Grattis till lägenheten och lycka till med pyssellust och -tid!
Heej! Härligt med ny lägenhet och vilken lyx med två plan ;).
Jag hade tur jag. Min lilla jänta sov jättemycket i början och det var då jag återupptog pysslandet som legat på is i typ 10 år..
Nu är det betydligt svårare att få egen tid och därmed även glesare mellan inläggen. Helt ok enligt mig då familjen är det bästa jag har. De brukar ju ha några gånger de sover lite längre så jag föreslår att du försöker att pyssla då. Annars blir det lätt bara stressigt, för både honom och dig.
Kram på er! /Mia :)
Jag kör på samma variant som Mallaching. Prioriterar bort sånt som städning etc och syr/pysslar istället vid varje ledig stund.
Kvällarna brukar också funka bra för mig så jag försöker sitta en stund då.
Kram till er
Vilken fining! Jag är ju inte pysselperson men jag har fått mycket mer tid nu när Ben är dryga 3 månader, han sover lite mer regelbundet och kan sova själv, inte i min famn bara... :)
För mig var det faktiskt så att det var lillskitens nedkomst som verkligen fick igång mitt skapande och pysslande. När jag plötsligt va ledig från jobbet så hade jag ju betydligt mer pysseltid än innan.
Men det var förstås tack vare att jag fick en lillkille som var väldigt nöjd med att sitta i bebysittern bredvid sin pysslande mamma. :-)
Åh vad härligt att höra era berättelser och tips!! Det är så sjukt skönt att höra att man inte är ensam med sitt skaparbehov - och att det inte försvinner bara för att man har fått barn!
Min unge som bara är två månader är superpigg på dagarna och sover max 2 timmar i sträck på förmiddagen och om man har tur 2 timmar på em..
Under graviditeten började jag sy mer "barngrejer" än tidigare vilket var superkul och lite som en terapi inför det nya livet..
Återigen - TACK! Och fortsätt gärna tipsa och dela med er! =D
När Lillebror föddes var jag snittad och inte så mobil. Jag låg i sängen och broderade med honom på magen. Nu är barnen 7 och 3 och dessutom ligger mitt syrum i garaget numer, då är det lite svårare att hinna ut. I stället blir det mycket pyssel i soffan och mycket Bollibompa. Och jag handarbetar alltid i bilen när vi åker lite längre. Maken får köra, jag stickar/broderar/virkar. Samma sak om jag åker tåg, alltid ett handarbete i väskan. :-)
Skapandet pågår hela tiden i tankarna, sedan tar jag de små stunderna som finns då o då. Sjal funkar bra här också, då sover hon gott till symaskins ljudet.
För mig blev det pysslande pö om pö när tillfälle gavs. Min kille är nio år nu och ruskigt självständig. Men de tysta kvällarna som sysseltid är oslagbara :)
Finfina saker du syr! Och underbara tyger dessutom!
Titta gärna in hos mig: www.sysslan.com
Nu är det långt över 30 år sen mina barn var små, så jag har inga klara minnen om när jag började slöjda o pyssla efter födseln. Men jag måste ha gjort det nästan hela tiden, för det finns massor av baby- o småbarnskläder kvar än, som jag sydde o stickade då. Det känns ofattbart, för det var bara 1 år o 5 månader mellan första o andra. Hur hittade jag tiden? Maken var inte så mycket tillgänglig heller.
Dessutom gjorde jag screentryck, målade porslin, emaljerade kopparplåt och mycket annat. Väldigt mycket finns kvar än, och det textila kommer till användning nu hos barnbarnen.
Du börjar när du känner för det as simple as that! Hoppas du kan ha det mesta framme hela tiden, så kan du sy eller slöjda även 15-20 minuter när tillfälle ges. För det mesta handlar det bara om prioriteringar. Och inspiration förstås. Viktigt: Du måste träffa andra som pysslar.
Skicka en kommentar